Adjö till ännu ett år

Även om det kanske inte syntes så tydligt bloggvägen var 2008 ett tämligen stort år för mig. Ett år då jag någonstans mellan moralfilosofi och datorseende började skönja en väg till framgång och självförverkligande, samtidigt som jag för den sociala bitens räkning började med att jobba på bakiskafé och slutade med att dansa sambo. En rättvisande bild av det kan troligtvis inte heller erhållas genom en sammanfattning av mina förehavanden på dessa sidor, och samma sak gäller möjligheten att betrakta det hela genom filtret av ett tema.

Det närmaste man kan komma det senare konceptet är att konstatera att 2008 har varit ett år då jag läst mer än någonsin tidigare sedan jag började i den grundskola som släckte min låga för lärande istället för min törst efter kunskap. Och det verkar bli i den änden som jag får börja om jag ska få något sagt om året som gått. Här är lite av vad jag har blivit road och klok på:

• Om friheten av John Stuart Mill
  En rätt mysig skrift, emellanåt kallad "liberalismens bibel", av en till börden skotsk 1800-talsman som talar sig varm för vettiga rättigheter.
  
  
• Världens mått av Daniel Kehlmann
  En vetenskapshistorisk roman om vad som händer när man sätter två av 1700-talets största genier på samma ställe.
  
  
• Fashionable Nonsense av Alan Sokal och Jean Bricmont
  En uppgörelse med intellektuell ohederlighet och ordbajsdyrkan inom den postmodernistiska världen, som borde vara obligatorisk läsning för alla som vill slänga sig med dess termer utan att göra sig förtjänta av vuxenblöjor.
  
  
• Dagbok från Berlinolympiaden 1936 av Barbro Alving
  Hitlers spel genom Bangs lins i nyutgiven sammanställning, enormt underhållande i sin pricksäkerhet och de hisnande generaliseringarna.
  
  
• The Mathematical Universe av Max Tegmark
  Den helgalna teorin om allting signerad en världsberömd kosmolog tillika inspirerande sommarpratare som även fått mig att dissa Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken så till den milda grad att jag åker till Kastrups Curlinghall och iförd frack genomför en turnering med ett lag under namnet The Malmö Interpretation.
  

Gott nytt!

2007 var året

Det gångna året innehöll måhända inte lika mycket Finland som föregående år. Något det däremot innehöll var inte mindre utan betydligt mer än 16 blogginlägg från min sida, vilket ger mycket större möjligheter till referens vid den sammanfattning av året som jag nu kommit fram till. Så om ni behöver påminnas, 2007 var året då...

• Jag i januari äntligen fick uppleva Raymond & Maria live (samt testa min nya uppfinning) på en sprakande tillställning i sällskap med två av Sveriges enda andra fans, utpekade svenska folket som mördare, redovisade hur en inte särskilt inspirerande kurs gav inspiration till en lösning på upphovsrättsfrågan, samt reflekterade över min egen obetydlighet.
  

• Februari bjöd på en livsförändrande schlagerfest vilken jag hastigt och lustigt blivit inbjuden till efter att ha googlat på mitt namn, och intet ont anande omtalade i förväg i ett bussfilosoferande inlägg. Jag återupptog en gammal favorit, lovsjöng Jämtland, spred mer glädje än jag kunnat ana på alla hjärtans dag, utsåg svenskans fulaste ord, definierade mig själv, och lattjade med statsskick.

• Den tredje månaden innebar slutet för den gamla favoriten, men även en comeback efter lång frånvaro från demonstrationståg. Dessutom kom jag till Sverigedemokraternas undsättning i diskussionen om Zlatan, sågade det lokala hockeylaget för första gången, bytte ansikte, förutspådde blågul kollaps (och tjänade pengar på det) innan jag avslutade med att återkomma till Zlatandiskussionen.

• April inleddes med ännu ett nederlag, fortsatte sedan med barndomshemsförsäljning och en inventering över poplandskapets tillstånd. Jag flumbloggade om normer, dissade ateister, utredde de djurrättsprinciper som emellanåt blir kontraproduktiva, följde irländsk hockey från fåtöljen och avslöjade hur jag lyckats undvika Babylonsjukan.

  
  

• Maj var månaden för en jämförelse mellan svensk och kinesisk arbetsmarknadspolitik, listor över tear-jerkers i olika former, ännu en fantastisk schlagerfest, en kritisk massa kärnkraftsbabbel, okritiskt hyllande av TTA, och hatkärlek till sportmagasinet S.

• Det i juni var världspremiär för genusmarxism. Därefter kom en förklaring av Annika Norlins genialitet, en underbart osannolik EM-kvalmatch, allegorisk-romantiskt diktande, och utlandshyllningar till Raymond & Maria. Sen var det dags för mitt legendariska motbevis av heteronormen, följt av mitt egna ställningstagande i queerfrågor. Den inläggsintensiva månaden avrundades med att påpeka det förträffliga i att lura barn på pengar, få mina egna stordåd listade, och lovsjunga Möllanpretton.

• Jag tillbringade juli månad med att visa min uppskattning för Mette, börja flytta, än en gång fylla år, blogga loss om Hysén på Pride, ironisera över Mellanöstern, leka scout för en dag, och till sist åka på min andra Emmabodafestival för att under alkoholpåverkan frikopplas från mitt biologiska ursprung.

• Att det blivit augusti fick mig att se tillbaka över vad jag åstadkommit sedan den första schlagerfesten. Efter detta började jag söka njutning i homoerotik, ondgöra mig över trackandet av dem som röker holk ibland, börja gnälla även på stadens fotbollslag, festivala mera, försöka lyckönska en barnaföderska, och ta avsked av mitt hood för att inleda ett nytt liv på sämsta tänkbara sätt.

• September var en tid för mig att glo på sport, göra en Aristoteles för svenska språkets skull, omdefiniera min umgängeskrets och på mitt alldeles egna vis bära rött för de protesterande munkarnas skull.

• Jag ägnade oktober åt att dissa damfotboll, käfta vidare om normer, gå med i samma politiska parti som mina kompisar och lägga mig i debatten om yttrandefrihet i tunnelbanan.

• November blev en framgångsrik bloggmånad med inlägg om jämförelse mellan ord- och samhällsklasser, fotboll (med ny diss av damfotboll), Bara Bröst-kampanjen, icke-postmodernistisk idrottsforskning (med ytterligare diss av damfotboll), nedtystade integrationshinder, förtjänsterna av min interna kritik, och avslutningsvis en Raymond & Maria-uppbackad känga åt konsumtionssamhället.

• Jag verkade ha gått i ide under december, men släpade mig upp för att formulera en kommentar till en kommentar, ett argument för konventionella pronomina, en drift med idrottsanalfabeter, och en kontaktannons som alla kan känna sig diskriminerade av.

Med så mycket bra saker redan sagda börjar det bli svårt att föreställa sig vad jag kan fylla den här bloggen med under 2008. Tips kommer få ett varmt mottagande.

2006 var året

2006 var året då:

• De finska lejonen obesegrade gick fram till finalen i de olympiska vinterspelens hockeyturnering, för att där förlora mot Tre Kronor som därmed spolierade nationens sista chans att få med sig en guldmedalj hem. Tack vare en bronsmedalj i efterföljande VM (som även det vanns av Tre Kronor) blev man dock första nation att ta medalj i VM, OS, U20-VM och U18-VM under samma säsong.
• Det utdragna skämtet om Conan O’Briens likhet med president Tarja Halonen kulminerade i att Conan besökte henne i Helsingfors. Under sitt besök i huvudstaden fanns det dock personer som han till sin besvikelse inte lyckades träffa personligen.
• Finlands första seger i Eurovision Song Contest blev ett faktum, tack vare bandet Lordi som inför tävlingen hade utpekats som dess motsvarighet till apokalypsens fyra ryttare av såväl anhängare som motståndare.
• VM-finalen i innebandy var tillbaka i Globen och slutade 7-6 till värdnationen efter förlängning, trots att det finska laget egentligen var lite bättre. Spelaren som gjorde det avgörande målet sa i efterhand att han inte hade förstått att matchen var slut. Ändå firade han med att kasta upp sin klubba på läktaren.
• Ett fotbolls-VM av någon anledning avgjordes utan Finland, men däremot tillhörde två finländare, så länge de var på planen och inte hade fått kapsyler i ögonen, ljuspunkterna i ett annars bedrövligt Malmö FF.
• Mitt läger såg till att den finska flaggan vajade högst på Emmabodafestivalen, vilket bland annat kommenterades av I’m from Barcelona:s frontman Emanuel.
• En halvbekant finländsk gäststudent i Lund vid namn Kenneth lyckades dyka upp lite varstans under några månader, vilket orsakade viss förvirring hos mig. Ungefärligt citat: Jag går till Blekingska för att lyssna på Sambassadeur - där är Kenneth. Jag drar till Mejeriet två dagar senare för att se Lucksmiths - där är Kenneth. Jag ser Legends på Blekingska - där är Kenneth. Jag står och hänger i Mattehuset - där är Kenneth. Jag går på konserten med Camera Obscura och Essex Green på KB - där är Kenneth. Jag går till Blekingska för att se Kenneths band spela - där är Kenneth.
• Jag äntligen fick möjlighet att läsa Don Rosas serie om jakten efter Kalevala, uppleva farbror Joakims, Kalles och knattarnas äventyr i vårt östra grannland och därigenom bekanta mig med vakaa vanha Väinämöinen (som kan sjunga en gran med blom i toppen) och de andra karaktärerna i nationaleposet.
• Det kom till min kännedom att monstercurlaren Markku Uusipaavalniemi en gång i tiden var Finlands främsta matematikelev och på senare tid sägs ha löst en Rubiks kub på 25 sekunder. Efter sex månaders träning vid 21 års ålder var han även landets tredje bästa simhoppare, och i år ställer han upp i riksdagsvalet för Centerpartiet.
• Mitt namn blev Niilo Lehtolaakso.

Kort sagt, om 2006 var ett ord så var det ordet Finland.