Platonsk myshumanist

En mycket tänkbar förklaring till mitt uppväckta intresse för queerdiskussioner är mina försök att ringa in min egen sexuella läggning. Detta i sig kanske rent av framstår som något direkt antiqueert, åtminstone så som jag uppfattat begreppet, men jag har aldrig utgett mig för att själv vara så värst queer; det är i grund och botten semantiken som är min drivkraft, med målet att finna de ord som ger den bästa beskrivningen av (i detta fall) upplevelsen.

De ord som för tillfället uppfyller detta är platonsk myshumanist. Det inledande ordets betydelse borde inte lämna några tvivel, lite värre är det kanske då med det andra eftersom jag mig veterligt är den enda person i världshistorien som kallats för detta. Upprinnelsen till det är som följer:

En flicka i 14-årsåldern på en slumpmässigt utvald webbcommunity skriver ett inlägg där hon berättar om sitt intresse för judendomen och efterlyser judar att ha kontakt med. Hon får svar av en mystisk person i 40-årsåldern med användarnamnet "juden" som efter en rad konstiga svar på frågor (bl.a. påstår han att jiddisch är ett heligt språk som endast får talas av profeter) försöker stämma träff med flickan, som genomgående agerar naivt. Jag känner mig nödgad att ingripa och skriver några varnande meddelanden till flickan där jag avslöjar "juden":s bluffar och försöker ge bättre tips på var hon kan lära sig om judendomen. Efter ett tag lyckas jag övertyga henne, och det hela slutar med att jag får följande meddelande från "juden":

Du, du ska ge fan i att avråda lovliga småflickor från att möta mig! Det har inte du med att göra! Jävla myshumanist.

Ehuru denna definition lämnar mycket övrigt att önska (alla vet ju att killar som påstår sig vara ointresserade av att få knulla gör det bara för att öka sina chanser att få knulla/vad har den där historien med sexuell läggning att göra?) så är det den jag för tillfället är mest nöjd med. Och det var ju det som var hela meningen från början.