of Malmö

Och innan jag går och lägger mig måste jag bara instämma i hyllningskören till den "frispark i krysset" som dagens Anja-krönika var. Det är närmast rörande att beskåda intresset för frågan om vad som är galet i Malmö FF:s agerande, och i förlängningen hela den grundmurade stadsmentaliteten.

För att citera Sailor Moon: Riktig skönhet är intelligens och engagemang. Det är alla ni inflyttade Möllanpretton som har räddat den här staden från total förfulning. Tack för att jag inte längre behöver skämmas över att vara härifrån.

Socker-Nisses Greatest Hits

När jag i en konversation med min skolkamrat och före detta cofadder började berätta om några av de spännande människor jag har lärt känna på senare tid, inflikade han snabbt att jag faktiskt också själv borde betraktas som en tämligen spännande människa, med tanke på allt jag ställt till med genom åren. För att ha något att publicera på bloggen idag bad jag honom att sammanställa denna topplista:

1. K.B. Facts
   
   
2. Teknologslampan på ukulele
   
   
3. Matematisk motbevisning av heteronormen
   
   
4. "I ♥ THN"-knapp
   
   
5. Att försöka övertyga två unga kvinnor om att jag är nykter genom att springa mot dem och något sluddrande skrika "Jag är FAN inte full!"

Så okej, jag antar att jag är ganska spännande.

Liberal, schmiberal

Att Folkpartiet inte lever upp till sin ideologi är väl ingen nyhet, och jag är fortfarande tämligen övertygad om att Piratpartiet var det mest liberala alternativet i senaste riksdagsvalet. Hade det här utbytet gått längre (och påbörjats tidigare) så hade de rent av kunnat ha chans på 4 %-spärren. Vad fp egentligen är har dock förmodligen aldrig formulerats lika klockrent som av en kille som har Carl Bildt som idol:

de är mer sossar med moderatkomplex som ätit för lite fisk

Hellre apberg än sopberg

En insikt har kommit till mig under ihoppackandet av de tillhörigheter jag samlat på mig under den nästan 23 år långa lägenhetsepok i som snart är till ända. Jag har tidigare varit resignerat kritisk till webbcommunities, som t.ex. den hårt granskade Apberget, där barn kan köpa presenter till varandra som sedan syns på deras presentationssidor i något slags evig popularitetstävling på nätet, men jag har nu börjat se det fina i kråksången.

Förutom att det är en hemskt fiffig affärsidé att sälja låtsassaker för riktiga pengar så borde det verkligen bespara miljön en hel del ansträngningar om barnen lägger sin veckopeng på digitala blommor och skotrar istället för plastigt skräp som flugits hit från det som förr kallades Bortre Indien. Att jag inte ens själv i min barndom använde mina surt förvärvade slantar till vettiga saker gör att jag har svårt att tro att det finns någon som har gjort det.

Det kan vara värt att påminna om ett klipp från lördagen.

Veckans slogan VI

A-delen – för den mer hugade Sydsvenskanläsaren

Of mice, men and rats

Daniel Nannskog är upprörd över en historia som enligt egen utsago får honom att "framstå som en galning". Somliga har det då inte lätt.

Mer om kvasiqueerfeminism

Eftersom diskussionen som föranledde föregående förklarande inlägg ännu inte är över så är ytterligare utredning av begreppet på sin plats.


En första kritik mot strömningen var att den genom att betrakta reproduktion som det biologiska syftet med sexualitet gör alla som har en annan läggning än hetero till något slags "freaks of nature". Med tanke på hur grym, hierarkisk och oförlåtande naturen är så borde dock ingen behöva deppa över att inte vara en funktionell del av den. Det ytterligare faktum att den biologiska evolutionen anses sakna mål medför att det inte heller är meningsfullt att tala om något som ett naturens misslyckande, eller "freak" om man så önskar.

Kvasiqueerfeminism handlar mycket om en kritisk inställning till vetenskaper och att ta avstånd från en övertro på dem. Man anser att t.ex. föreställningen att allt mänskligt beteende kan förklaras av sociala faktorer innebär en övertro på samhällsvetenskapen, på samma sätt som föreställningen att naturen är en lämplig förebild för hur vårt samhälle ska fungera innebär en övertro på naturvetenskapen.

Med matematisk terminologi skulle man kunna kalla kvasiqueerfeminism för en generalisering av queerfeminismen, då man utvidgar villkoren för giltighet till ett scenario där det är bevisat att det finns uppgifter som könen genetiskt har olika lämplighet för. Priset man får betala för detta är att det inte längre går att betrakta total jämställdhet som ett självändamål, utan att varje enskild situation måste värderas och kan bli nödvändig att lämnas därhän ifall det inte gagnar samhället i tillräckligt stor utsträckning att motarbeta biologiska skillnader för att jämställa den.

Dagens groda

Efter att ha läst artikeln i Sydsvenskan måste dagens mest motiverade fråga lyda:

Om en ätlig groda äter en oätlig groda, blir den oätlig då?

Min bror och djuretiken

Idag kallade jag mig hycklare för att jag har de matvanor jag har trots att jag inte klarade av att titta på det här inslaget längre än under dess första minut. Min bror avfärdade dock min moraliska tvekan med denna parallell:

Jag klarar inte av att se på när barn föds, men jag leker gärna med dem ändå.

Vad säger man?

Do you remember the riots...

Det är lätt och dessutom ganska fjantigt att vara efterklok, men här är min lista över de bästa låtarna att starta upplopp till som borde ha spelats på aktivisttemafesten i fredags.

1. The Tough Alliance - Make It Happen
   
2. Vapnet - Ge dom våld
3. Florence Valentin - Allt dom bygger upp ska vi meja ner
4. bob hund - Nu är det väl revolution på gång
5. Raymond & Maria - Nej
   

Vilka är bäst? Tjejer eller killar?

Måns och Gudrun debatterar. Väl värt att påminna om i dessa tider av heta diskussioner.

Veckans slogan V (med inledande dialog)

RÖVBANAN

- Vad är en rövbanan?
- Det är en sån banan som man inte äter...





Rövbanan - en sån banan som man inte äter

Kvasiqueerfeminism

Trots att detta är ett begrepp som jag alldeles nyligen lanserade så har det redan fått en hel hög med feministklagomål:

kvasi, bara ordet är äckligt! vet inget bra som börjar på kvasi!

Därför är det kanske hög tid för ett förtydligande. Kvasiqueerfeminism bygger i grund och botten på vanlig gammal hederlig queerfeminism. Skillnaden ligger i att man inom kvasiqueerfeminismen utgår från att vissa skillnader mellan män och kvinnor är biologiskt betingade snarare än socialt, eller att socialt konstruerade könsroller i vissa fall bottnar i någon biologisk olikhet. Men eftersom vår biologiska programmering helt och hållet är inriktad på att få oss att gå våra geners ärenden, vilka inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med våra egna intressen som individer och kollektiv, är det ofta vettigt att dissa dessa biologiska skillnader och ifrågasätta normerna.

Och det finns väl inget dumt med att göra uppror mot frihetsbegränsande strukturer, vare sig de är biologiskt eller socialt konstruerade?

It is dance in People's Park

Få saker gör mig så uppspelt som offentliggörandet av listan över årets sommarpratare i P1, för den har en säregen förmåga att skona en från besvikelser. Som vanligt finns ett antal riktigt intressanta namn med i år, och det känns verkligen inte helt fel att få Filip & Fredrik som födelsedagsunderhållning.

Matematiskt motbevis av heteronormen

Låt könsrummet K vara ett linjärt rum som spänns upp av könsvektorerna ♂ och ♀, d.v.s.

K = {a♂ + b♀ | a, b ∈ F}

där F är någon lämplig mängd av tal (symbolen ∈ betecknar att det som står till vänster är ett element i den mängd som står till höger). Genom att den ena av a och b sätts till 1 och den andra till 0 framgår att ♂, ♀ ∈ K. Vi gör K till ett Hilbertrum (eller förstadiet till ett, kvittar vilket) genom att införa skalärprodukten

K × K ∋ (u, v) → u ♥ v ∈ F.

Och på samma sätt som det står här gäller det i vårt fall att en norm kan definieras utifrån denna skalärprodukt för att kunna användas på vektorer enligt t.ex. (♂ ♥ ♂)^½ eller (♀ ♥ ♀)^½ — däremot går det inte under några omständigheter att tillämpa (♂ ♥ ♀)^½.

Heteronormen har följaktligen inget som helst stöd i naturvetenskapen och är därmed en ren samhällskonstruktion.

Dessutom är han ju bäst

Tennisens överlägsne världsetta Roger Federer är tydligen karismatisk som en miljöpartist utanför banan. Okej för att han trivs bäst på grönt gräs och har en egen ko, men är det något som är miljöpartistiskt med honom så är det snarare på banan. Att möta Rafael Nadal på grus måste vara ungefär lika frustrerande som att försöka stoppa förstörandet av planeten.

Nu behöver jag åtminstone inte längre bekymra mig om vadet.

Veckans slogan IV

Ultima Thule

- när det inte längre känns tillräckligt provocerande att ha tagit singback till en ny nivå genom att käka kebabtallrik på scenen

en länk

Politisk profilering

källa

Civilisationens vagga

Ni har väl inte heller missat att det inte var Ub Iwerks, utan skånska vikingar, som uppfann världens kanske mest kända tecknade figur?

No weed like seaweed

Den prisnominerade målvakten Henrik Lundqvist rasade tydligen över att någon hade spridit ett videoklipp på YouTube där en person som påstås vara han framträder redlöst berusad (och tydligen har det fått effekten att klippet har dragits in). Jag tycker snarare att han borde varit tacksam för den uppmärksamhet det kan ha gett honom. Att mannen någon gång blivit utsedd till en av världens 100 snyggaste människor av People Magazine förändrar inte det faktum att han har karisma som ett knippe blåstång.

Teori före praktik

Som ett resultat av att jag inte kommer på något att skriva trots att jag formligen bubblar av idéer så tänkte jag rakt upp och ner presentera tre av mina egna teorier om sexualitet, utan att gå närmare in på någon av dem:

1. Preferens för rakade underliv är ett utslag av undertryckt pedofili.
   
   
2. Könet sitter i själen.
   
   
3. Människor som klär i grönt är mer attraktiva än andra.

Eftersom det är tänkbart att de kan uppfattas som provocerande ska jag överväga att utveckla dem vid senare tillfälle.

Rojalism & Maria

Lagom till nationaldagen rekommenderar jag en av de mest underhållande och intressanta skivrecensionerna jag någonsin läst. Inte minst för att avslutningsspåret Prins Carl Philip beskrivs med orden:

[...] simple yet elegant piano backing behind Maria’s wonderfully proud and nationalistic vocal performance.

En berättigad fråga: är betyget trots eller tack vare att recensenten uppenbarligen inte förstår ett dyft av vad texterna handlar om? Eller kanske för att han slipper förblindas av ingrodda uppfattningar om bandet? Jag har i alla fall sedan länge klargjort min inställning.

Shakespeariansk sommarsonett

När midsommaren nalkas dukas borden,
det njuts av färsk potatis, snaps och sillen,
men mest uppskattas gubbarna från jorden,
de svenska röda bären som hör till den.

Och jordgubbarna smakar, må jag tillstå,
men är till karaktären enahanda,
ty odlade, förutsägbara ändå,
tycks inte vara i min sanna anda.

Men ett bär växer vilt på öppna ängar,
vid torpets knutar, på hemliga platser,
ger njutning som ej kan köpas för pengar,
en otämjd frukt med sötma värd strapatser.

Ibland det lilla bäst kan hungern mätta,
i smultronet min själ fann sig till rätta.

Veckans slogan III

Med anledning av ett aktuellt utspel som kommenterats här, här, här och här:

Äktenskapet - för dig som tycker om att göra barn

Kvalklassikern

Noterar i dagens tidningar hur krönikörerna pliktskyldigt fördömer galningarnas handlingar och beklagar avslutningen på EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige (bl.a. har Sydsvenskans Anja Gatu plockat fram sin sura byline).

För mig, som upplevde matchen på allmänhetens storbildsvisning i Folkets Park, blev de upprörande händelserna det ultimata slutet på ett fantastiskt grannmöte. En klassisk dansk bjudning förebådade en traditionell dansk kollaps (vi minns än idag deras uttåg ur VM 1986 och 2002), som sedan höll på att bli till en sensationell upphämtning tack vare den gamla hederliga svenska förmågan att sluta spela fotboll, väl förvaltad under den Lagerbäckska förbundskaptenseran.

När så Markus Rosenberg plötsligt låg ner i straffområdet och det började framgå att situationen hade gett domarna hade något att konferera om, eskalerade stämningen för att explodera när det röda kortet kom upp och bollen placerades på straffpunkten. Jag vet inte om någon uppfattade situationen när domaren blev attackerad, men samtliga stod upp under tiden planen var utrymd i väntan på ett domslut, och när det till slut kom visste jublet inga gränser. Sverige hade lyckats med konststycket att tappa en 3-0-ledning och ändå vinna med 3-0.

Att känna någon bitter eftersmak över hur resultatet tillkom känns för mig helt främmande, då det trots allt var spelarnas insatser som blev avgörande. Situationen som fick matchen avbruten var något som i dagens fotboll får betraktas som en naturlig följd av det matchavgörande domslut som orsakats av ett synnerligen korkat ingripande av Christian Poulsen. Alternativet att låta matchen fortsätta faller på orimligheten i att om straffsparken inte hade gått i mål så hade diskussionen varit igång om huruvida galningens agerande hjälpte det danska laget genom att tvinga fram en lång oviss väntan för skytten.

Dessutom blev händelsen en snygg epilog till Erik Nivas S-reportage om den danska gladfotbollens nedgång i samband med det bistrare samhällsklimatet. Danska "roligans", som länge har betraktats som fotbollsvärldens bästa fans, fick nu också se sitt rykte bli en smula skamfilat. Det i kombination med att landets starkaste offensiva kort är den evige medelmåttan Jon Dahl Tomasson och att den störste talangen, 19-årige Nicklas Bendtner, inte bidrog med mer än en handfull avslut i Korpen-klass under den halvlek han fick spela, borde göra det lättare att inte förblindas av historien när man betraktar dansk fotboll i fortsättningen.

För övrigt blir jag mer och mer förtjust över att ha en spelare som Johan Elmander i landslaget. Han är fotbollens svar på Forrest Gump.

Supersäkert

Som en blixt från klar himmel har en ny låt släppts lös från av mig ständigt hyllade Säkert! Och trots titeln Faller isär så utgör den här låten den sista sammanfogande biten i det komplicerade pussel som gör någon till en fullbordad svenskspråkig artist. Åtminstone om jag får tro mina öron.

Jag har dessutom kommit fram till att Annika Norlins styrka som låtskrivare ligger i hennes förmåga att till fullo utnyttja de utmärkande egenskaperna för det språk hon använder. Hello Saferide-låtarna präglas av den formuleringsfiness och attityd som det engelska språkets ordrikedom och världsvana erbjuder, medan det ångestfyllda direkta tilltalet i Säkert!:s låtar inte hade gjorts rättvisa på ett mindre utlämnande språk från ett varmare klimat.

Förresten platsar numera även Allt som är ditt på listan, efter att jag sett videon några gånger.

Lillebror... pampampam

En annan sak som är värd att nämna om min bror är hans svar på den utmaning som cirkulerar i olika gemenskaper på nätet. Eftersom mina egna svar inte har varit helt tillfredsställande läsning för alla, då några av punkterna snarare utgör skamliga bekännelser än direkta konstigheter, kan jag nämna att flera av konstigheterna från broderns lista har skrämmande träffsäkerhet även på mig.

1. Jag pratar alltid tyst med mig själv när jag går på stan, eller sjunger. dock gör jag inga hörbara ljud.

2. Jag har ett hårigt födelsemärke på min vänstra hand. om någon ryckte av hårstråna skulle jag antagligen börja gråta eller döda någon.

3. jag tycker att jag är bäst i världen på allting. jag bryr mig om vad andra tycker också, men inte så mycket. om någon är bättre än mig på något har jag alltid en bra ursäkt.

4. jag hatar musikdiskussioner, och jag hatar när folk frågar vilken musik jag lyssnar på. jag känner ingen som har hört de skivor som betyder mest för mig, och om jag träffade någon som gjort det skulle jag undvika att prata om det med den personen.

5. jag blir glad av att titta på fåglar och myror. mycket gladare än av t ex hundar och katter.

6. jag vet nästan aldrig vilken veckodag, datum eller månad det är. och jag vet knappt vilken ordning månaderna kommer i.

Den som känner mig hyfsat kan nog åtminstone lista ut vilka som inte stämmer in på mig.

Min bror och jämställdheten

Jag har fått veta att min bror läser min blogg, och inte bara det, han tycker att den är den bästa bloggen av de han läser. Idag lovade jag att citera honom efter att han uttryckt att de italienska Kalle Anka-serierna om den feministiska hjältinnan Super-Kajsa visade att Kalle Ankas Pocket (där de publicerades) var före sin tid. Jag påpekade på mitt sedvanliga storebrorsmanér att feminismen hade funnits betydligt längre än så, och fick följande replik till svar:

Längre än Stål-Kalle? Pfff. Det tror jag knappast.

Man bör betänka att detta är samma person som kommenterade den fadäsdrabbade slagordsrepetitionen, där traditionella Nej till lön efter kön blev till Nej till kön efter lön, som jag återberättade från kvinnodagsdemonstrationen jag deltog i, med följande (genusmarxistiska?) resonemang:

Jag har inget emot kön efter lön. Om någon tjänar mycket pengar så ska de ha rätt att få räknas som män.

Kan man annat än att älska en sån bror?

"Livet är skit"

I tredje omgången av Roland Garros (franska öppna tennismästerskapen) blev det slutligen respass för den nya hemmafavoriten Edouard Roger-Vasselin. Han lyckades tyvärr inte längre vara tillräckligt hal för att slingra sig ur argentinaren Juan Monacos grepp, och föll i tre raka set.

Noterbart i övrigt är att suveräne världsettan Roger Federer fortfarande är utan setförlust i årets två första Grand Slam-turneringar - och att jag har lovat att åka rullor från Malmö till Lund i bara mässingen om han lyckas med bedriften att hålla den sviten genom årets samtliga fyra.