Framgång jämte framgång jämte framgång

Det här har varit Jämtlands vecka. Även om man kan bli lätt illamående av det mesta kring alpina VM i Åre efter att ha läst Anrells krönika så är de svenska framgångarna hittills överväldigande och Anja Pärsons härjningar i pisterna kommer med stor sannolikhet att få Svenska Dagbladets bragdjury att framstå som praktåsnor i slutet av året.

Även Peja Lindholm har imponerat med sitt nya Östersundslag. En generationsmix som gör sin första säsong tillsammans går och plockar hem en VM-plats genom att vinna herrarnas elitserie direkt. Och som om inte det manliga motståndet var nog lyckas han dessutom ro hem segern i en pressad duell med världens bästa damlag, trots en del spår av TeVenerver hos de mindre rutinerade lagmedlemmarna. Trots att könskampen blev jämnare än förväntat och gav mersmak så tycker jag att det är Peja som är värd ett större erkännande. En idrottsutövares storhet ligger i så mycket mer än att prestera på topp en gång vart fjärde år.

Men det kanske allra viktigaste som hänt den här veckan har varit Annika Norlins svenskspråkiga skivdebut Säkert!. Popsverige har verkligen behövt en artist som sjunger med bred lantisdialekt på svenska (d.v.s. The Arks och Billie the Vision & the Dancers Smålands- respektive Blekingeengelskor är diskvalificerade). Dialekten är också en bidragande orsak till att skivan känns så smärtsamt uppriktig som den gör. Till de träffsäkra texterna hör melodier som sätter sig som rena självklarheter, och att hon sen kan göra lyckade duetter med vem som helst gör inte saken sämre.
Observera att detta inte är en recension utan en reservationslös hyllning.