Generalisera mera

En sak som besvärar mig med det här landet är att det rådande debattklimatet omöjliggör många typer av generaliseringar. Med min mångåriga erfarenhet av matematikstudier på högskolenivå vet jag vilket användbart redskap en generalisering kan vara, så varför den till samhällsfrågor överförda formen tvunget måste betraktas som djävulens påfund övergår mitt förstånd. En definition av detta generaliseringsbegrepp ges, som alltid, av Wikipedia som förklarar att det betecknar ett övergripande antagande, som kan ge missvisande information om enskilda fall.

Det är just dessa enskilda fall som en oförsiktig debattör kan och kommer få på örat som aggressivt framförda motargument, detta trots att han eller hon som medveten generalisatör per definition tar de fallen i beaktning och utgår ifrån att även budskapets mottagare har kännedom om dem. Om motståndet kan härledas till en omedvetenhet om generalisatörens eventuella medvetenhet eller om det bottnar i ren generaliseringsfientlighet är svårt att avgöra, men oavsett vilket så kan det lätt bli tröttsamt, som t.ex. i Ekelund-debatten från i höstas. Och kanske kan det härledas till den ovana vid nyanserade generaliseringar som klimatet har medfört.

Kanske är den bästa boten att använda sig av övertydlighet, svänga sig hejdlöst med begrepp som överrepresentation eller att som Filip & Fredrik förvarna med en kolossal rödblinkande brasklapp redan i rubriceringen, som i boktiteln Två nötcreme och en moviebox - hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige.