När midsommaren nalkas dukas borden,
det njuts av färsk potatis, snaps och sillen,
men mest uppskattas gubbarna från jorden,
de svenska röda bären som hör till den.
Och jordgubbarna smakar, må jag tillstå,
men är till karaktären enahanda,
ty odlade, förutsägbara ändå,
tycks inte vara i min sanna anda.
Men ett bär växer vilt på öppna ängar,
vid torpets knutar, på hemliga platser,
ger njutning som ej kan köpas för pengar,
en otämjd frukt med sötma värd strapatser.
Ibland det lilla bäst kan hungern mätta,
i smultronet min själ fann sig till rätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar