I'm too clever to be an atheist

Om någon frågar mig om jag tror på Gud så brukar jag svara:

- Nej, men jag tror inte heller att det inte finns någon gud.

Ateism är för mig inte den form av högre upplysning många uppfattar det som, och dessutom inte sällan själva tror sig besitta. Eftersom det inte finns några bevis för att det inte existerar någon form av gudom kan inte ateism vara något annat än en religiös position, d.v.s. en tro. Eller som Terry Pratchett uttryckte det i en av sina romaner:

[Atheism is the denial of a god] Therefore It Is A Religious Position. If The Atheist Truly Did Not Believe, He Or She Would Not Bother To Deny.

Som mitt svar på den inledande frågeställningen avslöjar är agnosticism den inställning jag har närmast till, men det händer att jag emellanåt drar till med lite panteism för att sätta krydda på tillvaron. Det finns trots allt studier som visar att speciella delar av hjärnan aktiveras vid andliga upplevelser, så varför inte se till att få användning för den kapacitet man begåvats med?