23 år av ett liv till högstbjudande

Det vemodiga avskedet till lägenheten som jag och min yngre bror (i sällskap med ett varierande antal föräldrar) har vuxit upp i och slutligen vuxit ur kommer allt närmare. Efter det slitsamma arbetet (som renderat mig såväl sjukdom som klämda fingrar) med att ta fram utrymmenas så här ljusa och luftiga kvaliteter är nu så gott som allting färdigställt inför en visning som, om allt går som planerat, resulterar i att vi får den såld. Även om stämningen som rått under veckan närmast påmint om upplösningstillstånd och jag inte riktigt förstår mig på mäklarsvenska uttryck som gemenskaphetsrummen, havet med det guppande blå och det på två ställen upprepade underbart ljusinsläpp så är mina känslor övervägande positiva kring det som är på gång. Och till hösten väntar nya äventyr för oss alla.