Går grön

Mina kompisar är med i det är enligt uppgift bara den näst bästa anledningen att bli medlem i ett politiskt parti, näst efter det har sina lokaler närmast där jag bor. Detta till trots har jag nu efter nästan ett år som hangaround, maskot och smygsympatisör, från ett bokbord på Skåne Social Forum impulsansökt om medlemsskap i såväl 'de Gröna som deras organisationer för unga och studenter. Förhoppningsvis kan detta ge mig en starkare plattform i min Raymond & Maria-inspirerade kamp mot orättvisorna och onödigheterna i samhället, samtidigt som jag själv hoppas kunna bidra med något till organisationerna. Den som hängt med i den här bloggen vet dock att min uppfattning, tack vare min förmåga att hysa från yttre påverkan befriade åsikter, på några punkter avviker från deras, t.ex. så

• förespråkar jag kärnkraftskritik framför kärnkraftsmotstånd,
• kallar jag mig kvasiqueerfeminist snarare än queerfeminist,
• och gud hjälpe mig, försvarar jag främlingsfientlig retorik.

Men nu blir det andra bullar och riktlinjer. Som sossen Yilmaz Kerimo så universellt konstaterade: Yttrandefriheten ska gälla så länge det framförda budskapet inte går emot partilinjen. Alltså: välkommen till en mer självcensurerande blogg! Eller?