Den dåliga idrottsforskaren

I brist på ett forum där det går att föra en någorlunda intelligent sportdiskussion får jag ofta nöja mig med att följa vad krönikörerna (inte minst de med fyrbokstaviga namn) skriver och emellanåt kommentera med några rader här, i svag förhoppning om att de ska väcka intresse någonstans. En annan anhalt värd ett besök om man känner sig lite extra pretentiös är webbtidskriften idrottsforum.org, som sammanfattar det som sker inom idrottsforskning i Sverige, Norden och resten av världen.

Senast jag tittade in där upptäckte jag att det ramlat in en uppföljning på Jonny Hjelms uppmärksammade artikel (jag var faktiskt helt övertygad om att även jag hade bloggat om den tidigare) "Den dåliga damfotbollsspelaren", där den kritiseras av Kutte Jönsson och Helena Tolvhed för sitt empiriska perspektiv. Efter att ha läst deras kritik började jag tvivla på den rådande begåvningsnivån även i detta sammanhang.

Hjelms undersökning aktualiserar frågor om hur vi som idrottsforskare ska förhålla oss till vårt studieobjekt – idrotten. Idrotten, och fotbollen, måste betraktas som en kulturellt och historiskt skapad verksamhet, och en produkt av en historia där det länge var mäns spelande som uppmärksammades, uppmuntrades och utvecklades. Hur fotbollsspelande värderas är historiskt och kulturellt föränderligt, och handlar förstås också om subjektiv smak. Hjelms undersökningsupplägg antyder istället existensen av ett slags universellt värderingssystem, enligt vilket kvalitet i spelet kan bedömas objektivt. Detta sätt att betrakta idrott bör vi som idrottsforskare, enligt vårt sätt att se på saken, tvärtom problematisera och förhålla oss kritiska till.

Det är fullständigt absurt att påstå att utövarnas skicklighet beror på kulturella faktorer, då spelets från början uppställda regler ger just en klar och tydlig måttstock på vad som är kvalitet inom fotboll. Spelet går ut på att göra fler mål än motståndarlaget, och en bra spelare är en spelare som bidrar till lagets förmåga att åstadkomma detta. Det är efter dessa reglers ramverk som alla utövare tränar och bedöms, och därför måste det betraktas som objektivt. Att reglerna i sin tur är en mänsklig konstruktion anpassad för manliga utövare är en helt annan femma.

Den nedvärdering av damfotbollen som Hjelm föresatt sig att utmana bemöts inte bäst genom att reproducera föreställningen om en ”objektiv” värderingsgrund. För – vad hade hänt om utfallet av Hjelms studie blivit ett annat? Om den tvärtom visat att det faktiskt VAR stora skillnader enligt den ”objektiva” bedömningsmall han använt sig av? Hur hade Hjelm handskats med detta ”resultat”? Tankeexperimentet visar hur ytterst problematiskt (och riskabelt i förhållande till den ”goda föresatsen”) studiens upplägg är. Liksom rasistiska utlåtanden om att vissa människor skulle vara mindre intelligenta än andra inte bemöts bäst genom att hänvisa till utfall av intelligenstest, är det problematiskt att bemöta sexistiska utlåtanden om fotbollskompetens genom att godta och bekräfta de premisser på vilka de bygger.

Forskningsmetoder bör alltså anpassas för att uppnå det resultat man önskar? Tyvärr har jag väldigt svårt för detta Gorgias-luktande resonemang, inte minst på grund av typen av diskussioner det kan leda till, där de båda sidorna baserar sin ståndpunkt på divergerande påståenden om en faktauppgift. Kanske är det så att det är bäst att hålla vissa sanningar borta från allmänheten, men håll med om att man blir ganska sugen på att få reda på varför det är bäst att inte bemöta rasistiska utlåtanden genom att hänvisa till utfall av intelligenstest?

Och brösten blir bara barare

De toplessa badarna får fortsatt uppmärksamhet, vilket i sin tur uppmärksammas av Maria (som trots sitt ivrande för halloumifalafelns storhet hade svårt för uppfattningen att den skulle vara bättre än [hetero-?]sex, även om den kom från Jalla Jalla). Det har varit spännande att som följd av aktionerna få ta del av diskussioner kring dessa kroppsdelar som ligger många människor varmast om hjärtat.

Jag har tagit del av värdefulla synpunkter från flera håll, men min uppfattning kvarstår att målet är långt ifrån självklart. En ökad frihet att slippa uttrycka något kommer nämligen alltid att innebära en minskning av möjligheterna att avsiktligt uttrycka samma sak. Ty varje mänskligt uttryck som avsexualiseras kan heller inte längre användas i syfte att uttrycka sexualitet. Vad som därför måste eftersträvas är en rimlig balans som lämnar möjligheter öppna för uttryck av båda sorterna, utifrån det behov som föreligger hos den samlade gruppen. Kanske blir den slutgiltiga lösningen något i stil med att det blir tillåtet att ha bar överkropp om man inte har rakat sig under armarna.

Låt oss heller inte förglömma värdet av vår traditionella könsuppdelning:

Mera botfoll

Jag tänkte följa upp gårdagens inlägg med mina egna kommentarer till det som omtalas.

Liknelsen att damfotboll skulle vara som V75 för kossor har jag inget att invända mot. I båda fallen rör det sig om en tävlingsform som är densamma, ett underhållningsvärde som är på samma nivå (seriöst, hur mycket tråkigare skulle travsporten kunna bli?), och en skillnad i fysiska egenskaper som påverkar vilket utseende den färdiga produkten får. Dessutom blir provokationer alltid roligare när de följer pajkastningsprincipen. Och att fixa billig uppmärksamhet genom pseudojämställdhetsretorik istället för att skapa förutsättningar att göra sig engagemangs- och underhållningsmässigt förtjänt av den är inget jag kan uppmuntra, vilket jag också tidigare har klargjort.

Det är dock beklagligt att ingen annan kanal än DN:s webb-TeVe sände från den första OS-kvalmatchen, eftersom det säkert finns många som hade velat se den. Å andra sidan känns det minst lika illa att returen spelas på Råsunda. Senast damlandslaget huserade där var för två år sedan i ett EM-genrep mot Kanada, inför en mindre publik än den som tre dagar tidigare hade sett U21-damerna besegra Frankrike – i Tranås (2503 mot 3208). Mer tydliga än så blir nog inte exempel på hur rörelsen motarbetar sig själv.

För att byta kön så är jag uppriktigt förbannad över att såväl herrlandslaget som förbundskaptenen Lars Lagerbäck är nominerade till Årets lag respektive ledare på Idrottsgalan. Det borde visserligen inte komma som någon överraskning, då det har varit ett riktigt torftigt svenskt idrottsår och nämnda landslag två gånger tidigare inte bara varit nominerade utan rentav vunnit den utmärkelsen efter att ha kvalat in till mästerskap, men det är likväl beklämmande att inte Lagerbäcks luftslott till lagbygge blivit lika genomskådat av opinionen på hemmaplan som av några av motståndarlagens tränare. Och om det inte är en poäng på två matcher mot Nordirland som ligger till grund för nomineringen så är det kanske den tilldömda segern mot Danmark? Nej, det är ju Idrottsgalan vi pratar om, så det måste vara populariteten.

Min indignation bottnar i första hand i att våra baskettjejer borde ha uppmärksammats (även i detta sammanhang) för sin sensationella finalplats i U19-VM. Om junioridrottares prestationer inte anses platsa bland de stora, då borde de föräras en egen kategori på samma sätt som idrottare med funktionshinder. Den kunde isåfall ersätta eller komplettera den luddiga kategorin Årets nykomling. Annars har vi här att göra med ett riktigt fall av diskriminering.

Zlatan då? Där har jag inget att tillägga, jag kände bara att han var tvungen att vara med på ett hörn.

Botfoll

En kommentar på Anjas blogg.

En direkt avgörande OS-kvalmatch som inte sänds i någon TeVekanal.

En, förlåt, två nomineringar till idrottsgalan för att nästan kvala in till EM.

Och så Zlatan förstås.

Det är inte alltid man förstår sig på den sporten.

Glada vi

Idag har jag äntligen fixat nytt ID-kort med ett foto där jag är mig mer upp i dagen än på mitt gamla, så nu kommer det snart vara fritt fram om någon vill låna för att verka sju år äldre. Även min gamla vän Axel har nyligen varit i de tagen, vilket inte är så konstigt eftersom vi båda är födda samma dag och skaffade våra första ID:n lagom till att fylla 18. Jag passade på att ge en komplimang för att hon lyckats se ut som en riktig surfitta på sina foton.

Spola höken!

Medan farsan åkt till Kina med sin kusin Percy, som letar jumbotron till nya arenan, läser jag och instämmer i Sydsvenskans kritik av hans lag, som inlett hockeyallsvenskan långt under förväntan och ligger nio poäng efter det bästa Skånelaget, trots det spelar- och tränarrov detta utsattes för inför säsongen. Nej, det blir inte lätt för den arenan att överleva om dess möjligheter till det vilar på den trötta rödhökens vingar.

Varför jag inte drömmer om bad och värme

Jag tycker att varje årstid har sin egen charm.

Redan de gamla grekerna...

Jag har tidigare klargjort min ståndpunkt i jämställdhetsfrågor och märkt att en del i min omgivning varit kritiska mot min uppfattning. Mycket kritik har jag även sett riktas mot forskning inom könsskillnader och dess förespråkare, emellanåt kallade pseudovetenskapshaverister. Ofta har jag varit oförstående till denna kritik. Men till slut har jag nu väckts ur min dogmatiskt biologistiska slummer av den sofistiske filosofen Gorgias, vars tre naturvetenskapsavfärdande teser ger skäl nog att inse varför det är meningslöst att leta efter genetiska olikheter mellan män och kvinnor:

1. Det finns ingenting.
2. Även om det fanns något så skulle vi inte kunna veta något om det.
3. Även om vi kunde veta något om det så skulle vi inte kunna förmedla det till andra.

Att jag inte visste bättre.

Klassfest

Eftersom jag är så barnsligt förtjust i homonymer så har jag funderat ut en jämförelse mellan samhällets och ordens klasser. Läs och begrunda!

Substantiv: De ord som sitter på tillgångarna, följaktligen måste de utgöra borgarklassen.

Verb: Att göra saker eller få dem att hända har alltid varit arbetarklassens lott.

Adjektiv: Den samhällsklass som utbildar sig för att bli något är medelklassen.

Räkneord: Oftast reducerade från individer till statistik är väl alla arbetslösa.

Interjektioner: Står för sig själva precis som egenföretagare.

Adverb: Styr och ställer över var, när och hur saker ska vara eller göras, som politiker.

Pronomen: De som går substantivens ärenden utan att ha något eget att komma med, måste vara alla mellanchefer.

Prepositioner: Gillar att peka utan att själva egentligen bestämma något, ungefär som uniformerade auktoriteter.

Konjunktioner: Tycks fylla något slags ordnande funktion utan att betyda något i sig själva, lite som kyrkans män och kvinnor.

Artikel: Att gå från en till den tycks vara målet för alla som vill bli kändisar.

Infinitivmärke: Tja, ingen har väl någonsin burit upp denna titel bättre än vår nuvarande statsminister?

Och om någon tycker att det finns vänsterpolitiskt korrekta tendenser i det här resonemanget, kan jag påpeka att den klasslösa ordboken verkligen inte är något att ha visioner om.

Hata Göteborg

Apropå det aktuella temat så utspelade sig nyligen ett smålustigt meningsutbyte i Facebookgruppen med samma namn som det här inlägget. Min barndomsvän Sam (alias wannabe-08:an Sid) hade påpekat:

Angående det där lillebrorskomplexet kom jag faktiskt att tänka på en grej;
När jag läser om Chalmers i exempelvis doktorsavhandlingar, så står det inte Chalmers Institute of Technology eller Chalmers Academy of Technology. Det står Chalmers University of Technology.
Det märks att göteborgare lider av mindervärdeskomplex, så dom måste göra det tydligt att Chalmers inte är en högskola utan ett universitet. KTH är ett tekniskt universitet, men det behöver vi inte bevisa... det står inte RUT eller RAT nånstans, utan RIoT som står för Royal Institute of Technology. Vi vet vår grej, alla andra vet om den.. varför ska vi tjata om det hela tiden?

Sent omsider fick han till svar:

SID det var nog i särklass det nördigaste innlägg jag någonsin läst!! hur fan kom du ens på den tanken... förövrigt kan man ju i så fall tycka det är lite fåningt att KTH ska "skryta" med att den är kunglig!! Vilket jag iofs inte tror dom gör.. den heter så för att den ÄR kunglig... precis som chalmers kallar sig universitet just för att det är ett universitet... det är en ganska gammal skola och jag har svårt att tro att dom gammla profesorerna satt och medvetet kom på att kalla den universitet för att sticka några nördar till stockholmare i ögonen!!=)

Hata Göteborg?

Enligt Anrell så är den nyblivne allsvenske mästaren Pontus Wernbloom kommunist. Det för tankarna till ett citat som, liksom många andra, är hämtat från min bror:

Det finns inget jag hatar så mycket som kommunister som inte super, knarkar och är promiskuösa. Och dessutom är veganer.

Frågan är om det serverades något veganpytt på Kamratgården.

Säga vad man vill, men...

I vanlig ordning är det ingen som sammanfattar gnabbet kring yttrandefriheten i Stockholms tunnelbana bättre än Anders, och i den här frågan står jag dessutom bakom honom. Eftersom reklam är en envägskommunikation som inte ger den andra sidan någon möjlighet att replikera (om den inte tänker som Carina Berg, fast saknar hennes hämningar), så är det orimligt att i den formen låta vem som helst uttrycka vilka budskap som helst i vilket sammanhang som helst. Gränserna för vad som ska vara tillåtet kommer alltid att vara godtyckligt dragna, men just tack vare omdömet hos de ansvariga och människors möjlighet att protestera och argumentera mot annonser de finner stötande så blir dessa gränser också möjliga att justera. Att de enda alternativen skulle vara att vi antingen släpper all reklam fri eller slutligen hamnar i en storebrorsstat, har jag svårt att svälja.

Anders & Måns vs Akbar & Jeff

Ankan är lite arg:



Akbar (eller kanske Jeff) är lite arg:

Går grön

Mina kompisar är med i det är enligt uppgift bara den näst bästa anledningen att bli medlem i ett politiskt parti, näst efter det har sina lokaler närmast där jag bor. Detta till trots har jag nu efter nästan ett år som hangaround, maskot och smygsympatisör, från ett bokbord på Skåne Social Forum impulsansökt om medlemsskap i såväl 'de Gröna som deras organisationer för unga och studenter. Förhoppningsvis kan detta ge mig en starkare plattform i min Raymond & Maria-inspirerade kamp mot orättvisorna och onödigheterna i samhället, samtidigt som jag själv hoppas kunna bidra med något till organisationerna. Den som hängt med i den här bloggen vet dock att min uppfattning, tack vare min förmåga att hysa från yttre påverkan befriade åsikter, på några punkter avviker från deras, t.ex. så

• förespråkar jag kärnkraftskritik framför kärnkraftsmotstånd,
• kallar jag mig kvasiqueerfeminist snarare än queerfeminist,
• och gud hjälpe mig, försvarar jag främlingsfientlig retorik.

Men nu blir det andra bullar och riktlinjer. Som sossen Yilmaz Kerimo så universellt konstaterade: Yttrandefriheten ska gälla så länge det framförda budskapet inte går emot partilinjen. Alltså: välkommen till en mer självcensurerande blogg! Eller?

Bröstcancerekomorötter!

Det är mycket bröst just nu. Igår köpte jag en rosa påse morötter på Malmborgs för att stödja Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj med en och en kvarts krona. Själva kopplingen mellan bröstcancer och morötter har jag dock inte riktigt kommit underfund med, trots den förklaring som ges av varuhuskedjan. Det hade varit mer begripligt om det rört sig om, låt säga, meloner.

Homoerotik VII

Hans tänder tänder ingen på!

Att det skulle vara något fel på musiken är däremot bevisligen otänkbart.

Måste dessutom kredda lite diskret.

Heliga kor och flugpapper

Sannas snack om individuell normativitet fick en känga av Queerdiktatorn, och nu ger hon svar på tal. Jag har inte så mycket att tillägga, mer än att jag tycker det är synd att Sanna inte bemöter den förmodan om att hennes uppfattning påverkas av vilken grupp hon umgås i. Det är nämligen ganska normativt att anta att någons åsikter är påverkade av dennes umgängeskrets, bara för att det råkar förhålla sig så för de allra flesta personer.

Jag fastnade mer för en kommentar till ett inlägg i diktatorns egen blogg, det vetenskapskritiska Är homosexualitet medfött?:

Jag läser en bok om ateism just nu som makes a lot of sense to me, men det är en grej som gör mig galen. Den darwinistiska principen är ju typ att allt som existerar har en viss funktion, vilket jag kan gå med på. Men författaren skriver att den underliggande anledningen till att folk vill ha sex är fortplantning. ÖÖÖÖÖÖÖH! För alla vill enbart ha fortplantningssex. För sex - kom ihåg att det bara finns kuk-i-fitta-sex nu - har inga andra “fördelar” (barn måste ju seriöst vara den mest överskattade saken som finns).

Jag gillar framför allt det där med ÖÖÖÖÖÖÖH!. Som vi alla vet är det ju samma sak att lyckas överrösta den andra sidan som att ha rätt. Och självklart har hon rätt i att sex uppstod för att de lite mer avancerade organismerna skulle få några sköna stunder. Hedonism ligger som bekant till grund för all utveckling. Nej, självklart måste Darwin ha fel, för ditt sätt att vara/ligga får ju absolut inte kontrastera mot hur naturen fungerar.

Jag har svårt att förstå vad någon ska med ateism till om de ändå bara tänkt leva sina liv efter en bok. Även om den är lite mer av Wikipedia-karaktär.

Dessa debatter

Vad man i den förefintliga politiska situationen ska göra av Kina och deras OS nästa år är ingen lätt fråga att besvara. Att en ung liberal debatterar mot en påläst höjdhoppare i TeVes morgonsoffa kanske kan sprida lite ljus över de möjliga alternativen, även om deras diskussion inte kan påstås leda någonvart. Stefan kan beskyllas för att sitta med näsan lite väl nergrävd i historieboken, men problemet är framför allt att det inte går att, som Frida, betrakta en idrottslig bojkott som en rent ekonomisk påtryckning. Det globala engagemang som finns kring de olympiska spelen innebär att aktioner får konsekvenser långt utöver de avsedda, och det borde därför finnas bättre sätt att göra livet surt för kineserna som sitter på makten.

I ♥ THN

Gå nu in här och rösta på den fantastiska staden Trollhättan till den nya svenska upplagan av Monopol, med tillnamnet Här & Nu. Att Malmö just nu ligger på Västerlånggatans plats är bara för komiskt för att rota i.

Damfotbollen tar sig på för stort allvar

Den skånsk-norrländske tränaren Andrée Jeglertz rasar över TV 4:s tilltag att Kina-VM:s finaldag till ära låta sina kommentatorer uppträda i lokal folkdräkt: De hade aldrig spökat ut sig på det sättet om det varit final i herr-VM. Det hör inte hemma där, damfotboll måste tas på ett seriöst sätt annars kommer vi inte vidare. Jämförelser med motsvarande förutsättningar bland manliga utövare är inte ovanliga bland dem som verkar inom damfotbollen, men trots att en jämställd idrott är ett självklart mål att sträva efter så blir dessa inte särskilt rättvisande.

Att fotboll är samma sport oavsett utövarnas kön har jag tidigare klargjort. Vad som däremot är relevant att notera är att (de för allmänheten intressanta) elitformerna av herr- respektive damfotboll är separata företeelser. Framför allt den tradition och globala etablering som ger herrvarianten en närmast unik ställning i fråga om popularitet, saknas hos damerna. Det är därför orimligt att som verksam inom damfotbollen förvänta sig att det går att bygga upp ett intresse för den genom att snylta på meriterna hos det andra könets motsvarighet (även om jag får medge att de hittills har gjort ett bra jobb med det).

Snarare borde man koncentrera sig på att skapa så bra förutsättningar som möjligt för sin egen etablering, precis som de verksamma inom andra (och mindre uppmärksammade) sporter än fotboll måste göra: regeländringar är en möjlighet att uppnå detta. Samtidigt är det viktigt att fortsätta motståndet mot det rådande gubbväldet inom fotbollsförbunden, vilka fortfarande har alltför stort inflytande över saker de inte förstår sig på. Utöver detta handlar dock inte idrottens jämlikhetsproblem mer om skillnader i förutsättningar mellan manliga och kvinnliga utövare av samma sport än vad det handlar om skillnader för utövare av olika sporter.