Efter att ha tillbringat en fjärdedel av helgens 48 timmar på isen i den av Karlshamns Curlingklubb arrangerade Utvandrarcurlen kände jag mig under hemresan allmänt mosig, degig och såsig (en hel måltid?). Att mitt ressällskap i en och en halv timme oavbrutet pratade om bilar gjorde mig inte direkt piggare. Så till själva curlingen:
Mitt lag hette De e NAJS och bestod av mig och tre andra med förnamnsinitialer som inspirerade till lagnamnet. Lagets genomsnittliga ålder var 25,25 med en standardavvikelse på 11,92, medan motsvarande siffror beräknade för erfarenhet av att utöva sporten låg på 1,5 respektive 0,866 (enhet år).
Trots att jag i min nyckelroll som skipper och fjärdespelare inte fick mycket att stämma med stenarna så lyckades vi ändå vinna två matcher: en mot ett taktiskt bristfälligt juniorlag och en mot ett skönt gäng nybörjare med jeans och en enarmad kapten där mätning två gånger höll oss vid liv och vi efter många om och men kunde avgöra med en stulen tvåa i slutomgången.
I sista matchen tappade jag, efter tio timmars dåligt spel från egen sida som kulminerat i en missad sistadragning för två tappade poäng till underläge 1-4 i den pågående matchen, tålamodet och började skrika HAKE! HAKE!!! i ren frustration så det ekade över hela hallen, när jag blev irriterad på att mina lagkamrater inte uppfattat min första fartangivelse. Märkligt nog ledde detta till att laget lyfte sig och jag fick ordning på mina slajder så att vi tog en fyra i omgången, kom tillbaka in i matchen och i slutändan var snubblande nära att spela bort våra motståndare från turneringssegern.
Priserna till deltagande lag utgjordes f.ö. av lax.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar