Trialismens icke-trivialiteter

Ett ämne som den här bloggen från början var tänkt att ta upp lite oftare var de utmaningar som min s.k. trialistiska personlighet ställer mig inför i det vardagliga livet. Ibland dyker det upp trevliga saker som förenar flera av mina intresseområden, som t.ex. det eminenta popbandet Math and Physics Club, en curlingstens rörelseekvationer och en handbollsspelerska med namnet Matilda Boson, eller varför inte en lokal sportkrönikör med lite sköna åsikter. Och eftersom jag numera har blivit övertygad om (även om jag hade det lite på känn förut) att det i princip är samma sak att lyssna på indiepop som att rösta på Miljöpartiet så är några av konflikterna som de sympatierna medför intressanta.

Som teknisk fysiker befinner man sig exempelvis i en överlag kärnkraftsvänlig omgivning, dessutom med större kunskaper i kärnfysik än de flesta andra, medan inställningen hos mina politiskt engagerade kamrater av förklarliga skäl är negativ, även om den kritik jag har sett dem ge uttryck för har varit grundad på annat än sakliga argument. För mig är det en fråga som jag har pendlat i ett antal gånger, för att nu ha kommit fram till att jag är negativ i principfrågan och för dåligt informerad för att kunna bestämma mig i sakfrågan. Samma sak gäller den till Lund planerade ESS-anläggningen, som fick en timmes lovsång tillägnad sig under den allmänna kursen i atom- och kärnfysik (och jag måste faktiskt säga att neutronerna verkade rätt häftiga), men som mitt gröna favvoparti med all rätt är negativt till.

Den här bloggen kunde kanske varit riktigt fet om jag haft koll på sådana frågor. Å andra sidan lär inte den kommande tisdagens grandiosa avslutning av K.B. Fact of the Week gå av för hackor heller.