Jag - en eurovisionär

Lördagens storslagna ESC-final avnjöts hos Anders på ett tårtkalas till "liberal är ett könsord"-Dyslesbisks ära. Kvällens förlopp var till stor del samma som senast, med den skillnaden att våra jurygrupper nu valde samma slutsegrare som Europas röstande befolkning. Serbiens ballad var riktigt stark, och det är svårt att förstå hur någon kan ifrågasätta det valet.

Om själva tävlingen har jag nästan bara positivt att säga. Även om inte heller jag blev riktigt klok på var vissa av rösterna hamnade så är jag inte helt överraskad av The Arks låga placering, då det i ärlighetens namn inte var ett bidrag som höjde sig över mängden, särskilt inte med sin ganska flyktiga refräng. Ändå kändes det ganska provocerande att den inte fick mer än åtta poäng av Finland och slutade på en betydligt sämre placering än Carolas låt från förra året.

Fast mest provocerande var det som blivit Storbritanniens bidrag efter att Morrissey-spekulationerna dött ut. När legenden själv sagt att han vill vara med så får han inte ens en förfrågan, utan då skickar de flygvärdinnesmörja istället. Jag hatar er.

För att övergå till ett positivt tonläge så föll mina röster, liksom i semifinalen, på bidragen från Ungern (min slutgiltiga favorit) och Georgien (med det vackra stråkpartiet). Ukrainas bidrag sopade banan med motståndet både när det gällde våra specialpriser för tonartshöjning, utstyrsel och koreografi och vid ansträngningarna att få upp gästerna på dansgolvet. Jag var ensam i sällskapet om att tycka om den irländska låten, fick både Vitrysslands och Finlands på hjärnan, kunde inte låta bli att uppskatta den italienskspråkiga lettiska, och beklagade djupt att storheten i Frankrikes bidrag inte avspeglades i slutställningen, förmodligen för att många inte riktigt gillade det tillräckligt mycket för att rösta (vanlig ESC-åkomma).

Och eftersom det är de förnyande elementen snarare än de traditionella som tilltalar mig, så vill jag härmed officiellt lansera begreppet eurovisionär som en titel för oss som tycker att den här tävlingen är en av årets höjdpunkter just för att den ger artister en möjlighet att inför hela kontinenten representera det hårt ansträngda folket i deras annars ofta bortglömda hemland. Eftersom det är i dessa länder som man tar tävlingen på allvar så finns det ingen anledning att gnälla över att de röstar på varandra. Och hör sen.