Nej, jag klarar i nuläget inte av att vara okluvet(!) kärnkraftskritisk. Kort efter att jag har publicerat nedanstående inlägg spottar jag ur mig följande rader till en av mina gröna bekanta:
[...]Eller så är det kanske så att de gröna borde ta och acceptera kärnkraften som ett nödvändigt ont och inse att frågan har blivit för mycket av en principiellt helig ko, där oviljan att kompromissa leder till en försämrad situation i det långa loppet. Sverige skulle säkert kunna klara sig utan kärnkraft, men räcker verkligen alternativa energikällor till på mer tätbefolkade platser där naturliga resurser som vattenkraft saknas? Även om det går att skära ner på energiförbrukningen ordentligt är jag tveksam till om det kommer hålla hela vägen. Men jag vet inte, jag börjar bara tycka att det känns obehagligt att vara fångad mellan två läger som aldrig verkar kunna enas om en lösning, samtidigt som domedagen kryper närmare. Oj vad dramatisk jag blev nu.
Förmodligen var den utlösande faktorn till min reaktion dagens kommentarer om fjolårets incident på Forsmark, som på en av dagens redovisningar betraktades som ett litet missöde som kunde åtgärdas direkt och aldrig var nära att göra någon skada, medan det i meddelandet som raderna ovan besvarade togs upp som ett exempel på ett varningstecken som påminner om energikällans obehagliga risker. När de två sidorna står så långt ifrån varandra i rena faktafrågor så känns verkligen debatten infekterad. Och samtidigt som mina teknologpolare har mycket att lära om minskad energikonsumtion så måste jag också ifrågasätta den i granit huggna inställningen i den här frågan från sidan som jag brukar sympatisera med. Annars kommer jag aldrig kunna rädda världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag är också kluven! ärligt talat, tror jag nog inte att vi kan rädda världen från den allt mer tydligt pågående situationen, vi är för sent ute helt enkelt! Istället kan vi nog bara försöka göra det bästa möjliga av situationen för att fördröja det mest fruktansvärda som kommer att ske så småningom så länge som det är möjligt. men egentligen så har vi bara oss själva att skylla! Ja, jag är negativ, i alla fall i denna fråga. ;P
Nu får jag nog kolla upp vad jag skrev till dig...
Med att säkerheten på forsmark är eftersatt syftade jag till att de har en osund kultur med regler som inte efterlevs som det rapporterades om i början av året (läs mer på http://sydsvenskan.se/sverige/article213825.ece).
Jag tror du har missförstått min ståndpunkt.
Jag ändrade det som kunde missuppfattas, så jag hoppas att du är mer nöjd med formuleringen nu. Meningen var som sagt att peka på de divergerande verklighetsuppfattningarna, inte att förlöjliga din argumentation. Jag är också sedan tidigare medveten om att kritiken mot Forsmarks säkerhet är berättigad.
Skicka en kommentar