Om man får bli ful i mun en stund

Jag fick i dagarna skämtet The Aristocrats berättat för mig, och idag följdes detta upp med att se filmen (och därmed få min svit bruten) där det analyseras till det absurdas gräns. Efter det har jag en stilla undran: är jag ensam om att uppfatta punchlinen som att föreställningen är ett försök till satir?