Hemtenta i matristeori

Utöver mycket annat i skolan har jag den gångna veckan brottats med en hemtenta i matristeori, en kurs som kan beskrivas som matte med jättemycket siffror. Eftersom jag dessutom hade helgen uppbokad med så livsnödvändiga sysslor som att bevista lördagens invigning av Debaser i Malmö och söndagens maraton av Buffy Greatest Hits så var det i ett närmast uppgivet tillstånd jag kunde konstatera att jag kl 23 igår, med arton timmar kvar till dödstreck för inlämning, hade kört fast med 3½ av 8 uppgifter lösta.

Inställd på att sitta uppe hela natten började det flyta på ordentligt. Den uppgift jag tidigare hade tyckt såg för klurig ut för att ens orka sätta mig in i, tog inte mer än några minuter att fixa efter att jag bläddrat mig fram till rätt sida i boken. Klockan två ansåg jag mig vara färdig och gick och la mig för att spara renskrivandet till idag. Även om det blev lite mer jobb än jag vågat erkänna för mig själv, och jag därtill blev tvungen att göra om den första uppgiften (en av få som jag från början tyckt var enkel), så kunde jag nöjd och belåten lämna in skrivningen med någon timmes marginal.

Ibland älskar jag min hjärna.