Språk – såklart alltid ett intressant diskussionsämne som folk har åsikter om. Efter att ha hört kommentatorerna fullkomligt vräka ur sig de satser med dissonant språkmelodi som bara en SM-final i basket kan inbjuda till har jag svårt att ta in budskap som det här. Det kanske är en högst personlig uppfattning att inblandandet av engelska ord, med bibehållet uttal, i svenska språket är att jämställa med att låta en banjo spela några av tonerna i en melodi som i övrigt framförs på nyckelharpa, men det tycks även finnas andra betänkligheter med den rådande språkutvecklingen.
Jag har tidigare skrivit om svenska språket här, ett inlägg som förvisso även tar avstånd från toppstyrning av språk. Men är anglifieringen verkligen uppkommen ur allmänhetens behov av språklig funktionalitet? Snarare kommer den via media och inflytelserika samhällsklasser, och jag skulle hävda att den motverkar språkets tillgänglighet om det också ska behövas engelskkunskaper för att förstå vad som talas mellan människor i Sverige. Att låta direktiv med folklig förankring vägleda utvecklingen vore helt klart att föredra. Gärna så att tillämpning av etymologisk stringens och skandinavisk inspiration uppmuntras vid bildning av nyord. Det bästa vore kanske om personer med engelska som modersmål lite oftare kunde påpeka för svenskarna hur löjligt deras engelska uttal är.
Men kanske vore det allra värsta för språket att, vilket artikelskribenten hemfaller åt, låta den politiska korrektheten styra. Att det skulle finnas ett samband mellan bevarandet av ett språks egenart och inskränkt nationalism är högst tveksamt när man betänker att japanskan är ett av de språk som har tagit in flest lånord samtidigt som det japanska samhället har rykte om sig att vara bland de mest uteslutande för främlingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag måste då faktiskt påpeka att det största problemet är särskrivningen, numera förstår jag inte längre vad folk menar när det talas om kassa apparater ody.
Absolut. Det är ju ett typexempel på en utveckling som inte fyller någon som helst funktion.
Det kanske helt enkelt är läran om entropin, där oordning alltid inställer sig spontant eftersom det är mest energetiskt gynnsamt, som spökar. Folk tenderar att ha varken ork, kunskap eller lust att lära sig det svenska språkets grammatik och utformning.
Det är just därför som jag tycker att folk som har ork, kunskap och lust som borde få leda utvecklingen. Som sagt, om allmänheten ändå bara kommer att ta efter någon annans språkbruk så är det vettigast om de följer initiativ som är genomtänkta.
Skicka en kommentar