Även jag skrattade gott åt representanters för Sverigedemokraterna oförmåga att uppfatta att den färöiske nationalromantikern Haraldur i själva verket var en komiker som parodierade den inbitne fosterlandsälskaren. Men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på att parodi bygger på igenkänning och därmed förutsätter att det finns ett objekt att parodiera. Samma typ av humor hade knappast fungerat i ett svenskt nationaldagsfirande, då det troligtvis lockat fram obehagliga associationer till främlingsfientlighet och, typiskt nog, Sverigedemokrater. Istället skrattar svenskar igenkännande åt Fredrik Lindströms drifter med svenskheten, med det nedvärderande av det mänskliga och uppvärderande av det icke-mänskliga som den innebär. Färöingarna däremot verkar känna sig tillrätta i något som skulle kunna ses som en "sund" nationalism, vilken tål att drivas med. Och hittar Sverigedemokraterna dit så kan de bli betydligt svårare att avfärda för politiska motståndare. Då har de fixat ett idealsamhälle som faktiskt finns på riktigt.
Uppdatering: Kanske är inte ens syftet bakom Haraldur (parodi/satir) av betydelse för vilken publik som uppskattar honom. Halkade in på den här intressanta parallellen när tankarna vandrade iväg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Läs Mattias Karlsson utmärkta redogörelse beträffande Färöarna, där han i vanlig ordning visar hur svensk media egentligen är, samt det löjliga i Sydsvenskans artikel:
http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/karlsson/2009/05/07/klarlaggande_kring_faroisk_missuppfattni
"Summa summarum så blir vi nu hånade i svenska medier för att vi inte genast förstod att ett nationalistiskt tal, hållet av en nationalistisk politiker, på ett språk vi inte behärskar, under ett nationalistiskt nationaldagsfirande i ett nationalistiskt land, egentligen var en antinationalistik satir.
Beträffande det sistnämnda så kan jag rekommendera Orrenius att faktiskt besöka Färöarna och tala med människorna där på samma sätt som vi gjorde."
Jodå, jag läste det inlägget tidigare under dagen. Själv har jag inga dylika invändningar mot artikeln, det verkar trots allt som ett faktum att ögruppens invånare tyckte att det var ett roligt missförstånd, Däremot håller jag med om att den som tror att det var fråga om "antinationalistisk satir" är ganska fel ute. Faktum är att inte ens om så varit fallet så hade det behövt betyda att den hos SD så populära nationalismen på Färöarna inte existerar (uppdaterar inlägget).
Skicka en kommentar